<body><script type="text/javascript"> function setAttributeOnload(object, attribute, val) { if(window.addEventListener) { window.addEventListener('load', function(){ object[attribute] = val; }, false); } else { window.attachEvent('onload', function(){ object[attribute] = val; }); } } </script> <div id="navbar-iframe-container"></div> <script type="text/javascript" src="https://apis.google.com/js/plusone.js"></script> <script type="text/javascript"> gapi.load("gapi.iframes:gapi.iframes.style.bubble", function() { if (gapi.iframes && gapi.iframes.getContext) { gapi.iframes.getContext().openChild({ url: 'https://www.blogger.com/navbar.g?targetBlogID\x3d13619379\x26blogName\x3d(Var)dagliga+funderingar\x26publishMode\x3dPUBLISH_MODE_BLOGSPOT\x26navbarType\x3dBLACK\x26layoutType\x3dCLASSIC\x26searchRoot\x3dhttp://qaisarmahmood.blogspot.com/search\x26blogLocale\x3dsv_SE\x26v\x3d2\x26homepageUrl\x3dhttp://qaisarmahmood.blogspot.com/\x26vt\x3d4533509344398994884', where: document.getElementById("navbar-iframe-container"), id: "navbar-iframe" }); } }); </script>

Kejsarens nya kläder

onsdag, juni 29, 2005 by qaisar

Stjärnornas krig utspelas inte bara på bio utan även på det integrationspolitiska planet. Striden står inte mellan det goda och det onda, utan striden står mellan de som säger att det behövs en ny politisk inriktning - en antidiskrimineringspolitik - och de som vill genomföra integrationspolitiken på ett annorlunda sätt.
Kan det inte vara så att det inte finns några enkla lösningar utan att vi behöver göra flera saker på samma gång? Är inte "verka för full sysselsättning" och "att motverka diskriminerig pga. annorlundaskap" två olika metoder för att nå samma mål – delaktighet på lika villkor för alla i hela samhället? Kanske är det så att vi behöver sluta jaga efter de enkla lösningarna på att så många i vårt samhälle inte har möjligheten att förverkliga sig själva.

Jag tror att vi behöver lägga kraften på att förtydliga visionerna istället för att slösa energin på jakten efter THE ultimata lösningen på de utmaningar som uppkommer i dagens mångkulturella, mångetniska och mångreligiösa Sverige. När integrationspolitiken infördes så var syftet just att flytta fokus från ”dom” till ”oss”. I integrationspolitiken finns ingen tanke om att ”dom” skall integreras till ”oss”. Det som brister i dagsläget är genomförandet av politiken. Utöver en omstart av integrationspolitiken kan det vara nödvändigt att förstärka de lagar som inriktar sig på att motverka diskriminering. I debatten delas dessa två "lösningar" till separata sidor om ett slagfält.

Dom argument som har framförts i debatten har inte övertygat om att saker och ting blir bättre bara för att man formulerar en ny politisk inriktning (som för övrigt uttrycker samma tanke fast med andra ord). Kritiken har främst riktats mot genomförandet av integrationspolitiken och inte mot det innehåll som beslutats av riksdagen. Vi måste först bevisa att det är fel på innebörden och innehållet i dagens integrationspolitik innan vi kan motivera framtagandet av en ny (och dyr) inriktning. Risken finns annars att antidiskrimineringspolitiken (och den strukturell diskrimineringen som förklaringsvariabel) blir kejsarens nya kläder.

Firade du Svenne-, musse- eller latino midsommar?

lördag, juni 25, 2005 by qaisar

Igår var det tomt på Stockholms gator. Kändes som en scen från filmen om dagen efter ett kärnvapenskatastrof. Fredagsbönen i moskén var däremot välbesökt. Det kändes som att alla som inte deltog i det traditionella midsommarfirandet var där. Ett samhälle i samhället. Ett annat alternativt midsommarfirandet skedd igår på Eggeby Gård nära Tensta-Rinkeby – Midsommar Latinos.

Helgdagar som dessa är känslan av att vara en minoritet extra påtaglig. Man känner att någonting är på gång men man är inte delaktig (eller inte vill delta). Något år försökte jag att delta i ett klassiskt midsommarfirandet men det kändes inte naturligt. Känslan av utanförskapet blev paradoxalt nog starkare trots att stämningen var generös och inbjudande. Har inte hittat någon bra förklaring till varför man känner sig utanför i vissa sammanhang trots att man är bekväm med samma människor i andra sammanhang. Eller känslan av att man inte skulle vara sig själv om man deltog i ett viss sammanhang. Om det är någon som har en (eller flera) tankar kring detta så vore det toppen om ni delgav dessa.

Men vi får inte glömma bort att det finns fördelar med att ibland få vara en minoritet. Igår innebar fördelen att det var fantastiskt lätt att hitta parkeringsplats i Stockholms innerstad. De flesta hade lämmnat betongen för att åkt ut till naturen. Vi som var kvar i betongen kunde välja och vraka bland parkeringplatserna. Härligt!
Hoppas att de som valde att fira midsommaren på ett traditionellt sätt med dans runt stång samt sill, färskpotatis, nubbe och jordgubbar också hade en trevlig dag och kväll. I Sverige måste det vara naturligt att fira midsommar (och andra helgdagar) på olika sätt. På samma sätt som olika familjer har olika traditioner kring julfirandet måste det vara lika ok att fira midsommar på sitt eget speciella vis.

Jag ogillar dina åsikter, men är beredd att dö för din rätt att få uttrycka dem - Voltaire

by qaisar

Läser på Sveriges Radios hemsida att flera personer har gripits utanför den iranska ambassaden på Lidingö. Erinrar mig om ett tv-inslag jag såg för någon vecka sen om en liknande händelse utanför iranska ambassaden, även detta inslag handlade om protester mot de exil-iranier som väljer att delta i det iranska valet på distans.

Jag kan förstå och även dela den frustration och ilska som dessa demonstranter känner mot all den fysisk och psykisk förnedring som ledde till att upplevde sig tvungna att lämna allt och fly hit till Sverige. Men jag känner mig tveksam till att om det är rätt att hindra andra från att manifestera sina åsikter bara för att man inte gillar deras metod. Även om det enbart inte räcker med rösträtt utan att demokratin också krävs schyssta kandidater som kan röstas fram är själva röstandet en viktig hörnsten i den demokratiska strukturen. Att förhindra de som vill nyttja rösträtten är lika med att inte låta dessa ta det första steget på den demokratiska resan.
Det är dessutom min övertygelse att våld inte kan bekämpas med ytterligare våld, utan att våld endast kan bemötas med kärlek. Gandhi som visade att icke-våld är det enda som kan störta förtryck ansåg att: "Nonviolence is the greatest force at the disposal of mankind. It is mightier than the mightiest weapon of destruction devised by the ingenuity of man".

Ett ytterligare argument för att inte själv använda våld i syfte att bekämpa våld är att det måste vara svårt att vara säker på att man inte har övergått från att vara förtryckt till att själv bli förtryckare? Eller från att ett offer till att själv bli en våldsverkare? Är det ens motiv som avgör detta? Men har inte alla något högre motiv som används för att rättfärdiga sina handlingar inför sig själv? Jag tror inte att målen någonsin helgar medlen om man skall vara sig trogen. Vissa medel är fel oavsett mål – våld och hat är sådana medel.

De som vill åstadkomma förändringen i Iran genom att demonstrera mot regimen i Iran och de som vill åstadkomma förändringen genom att delta i valet bör stödja varandra. Båda falangernas handlingar har samma positiva utgångspunkt, nämligen engagemanget och viljan till att delta i skapandet av en bättre värld. Detta engagemang bör hyllas och inte förtryckas för att man ogillar varandras metoder!

lördag, juni 18, 2005 by qaisar

Åker från ett soligt Stockholm till ett regnigt Malmö. En spännande stad där andelen personer med utländsk bakgrund är högst i hela Sverige. Statistiken visar att varannan elev i grundskolan har föräldrar födda i ett annat land än Sverige. Detta märks i luften. Att vara i Malmö är inte att vara i Sverige utan att vara i världen. Det är lätt att känna sig hemma i en sådan stad. Jag tror att det var Luciano Astudillo som sa att Malmö idag är Sverige om 10 år. Härligt! Jag ser fram emot detta Sverige!

Apropå det här med strukturer…

onsdag, juni 15, 2005 by qaisar

Igår såg jag en intervju med Dalai Lama på TV4. Otroligt inspirerande. Han får villkorslös kärlek till allt levande och medkänsla även med sina antagonister att låta så enkelt. Kom på medan jag såg programmet att Dalai Lama och buddismen förespråkar ett tillstånd där människan inte är styrd av några som helst strukturer. Inte ens den linjära tidsstrukturen eftersom man skall vara i nuet och inte i gårdagen eller morgondagen. En människa som når nibbana, den ultimata medvetandenivån, använder inte längre några förutbestämda strukturer utan tar in världen i dess renaste form.

Läste en bra ledare i SvD om att människan skapar strukturerna och strukturerna formar människan. Människan blir därmed fången av sina egna skapelser. Det är kanske därför buddisterna anser att bli fri från strukturerna är att bli fri i verklig mening. Men frågan är om detta är möjligt? Hur ser världen ut utan att först blivit filtrerad genom strukturerna? Kan det vara såsom i filmen Matrix där Neo i slutet kan se den rena källkoden?

Kan stukturer vara något annat än diskriminerande?

måndag, juni 13, 2005 by qaisar

Idag hade jag hoppats på att bli upplyst angående fenomenet strukturell diskriminering genom att ta del av Paul Lappalainens utredning om strukturell diskriminering. Strukturell diskriminering är ju en populär förklaringsmodell som används till att förstå det mesta som kategoriseras som integrationsproblem. Min bild är att alla använder begreppet med få förstår det. Tyvärr är jag lika frågande nu som tidigare efter att ha tagit del av utredningens övervägande och förslag. Jag visste tidigare att strukturell diskriminering handlade om strukturer, normer, lagar osv. luddiga begrepp och fenomen. Men jag vet fortfarande inte mer om den strukturella diskrimineringens anatomi.

Jag vill utmana dig här genom att ställa frågan om all strukturell diskriminering alltid är av ondo? Är det inte också så att bara genom att använda sig av en viss struktur så diskriminerar vi bort sådant som inte passar in i strukturen? Människans förbannelse i detta sammanhang är att vi inte kan fungera utan strukturer eftersom dessa hjälper oss att filtrerar den ofantliga mängd information som vi tar in via våra sinnen. Med hjälp av denna filtrering skapar vi därefter en ordning (karta) som används för att förstå världen. Detta är en ständigt pågående process eftersom vi väljer ut och rangordnar världen hela tiden utifrån givna variabler såsom, storlek, färg, funktion, art eller annan variabel.Utan strukturer skulle vi ta in all information runtomkring oss utan att skapa ett sammanhang eller en förståelse av det vi ser/upplever/känner.

Jag tror därför att en struktur i sig inte kan vara god eller ond. En struktur kan snarare vara bra eller dålig. Det som gör en struktur dålig är om den diskriminerar bort sådan information som kan vara viktig för oss att förstå och påverka världen.

Jag tror att strukturen ”invandrare-svenskar”är en sådan dålig (icke funktionell) struktur i dagens Sverige. Genom att dela in människor i dessa grupper kan vi inte förstå en viss situation eller ett visst beteende. Gruppen invandrare och svenskar är alltför heterogena. Det är möjligt att en annan indelning skulle hjälpa oss att bättre förstå vissa fenomen på individ- och samhällsnivå, typ utbildningsbakgrund, fritidsintressen eller huruvida man bor i en bostadsrätt eller hyresrätt.

Strukturer är förenklingar. Förenklingar som hjälper oss att hantera vår omvärld är rationella. Alla övriga förenklingar är strukturellt negativt diskriminerade. Vad tycker du?

Kalla det för integrationspolitik eller vad fan du vill...

by qaisar

Idag presenteras en tredje statlig granskning/utredning/rapport som konstaterar att integrationspolitiken har misslyckats. Paul Lappalainen och Masoud Kamalis utredningar konstaterar att inte bara integrationspolitiken har misslyckats utan att den och samhällets sätt att hantera frågan är rasistiskt och diskriminerande. Så långt så bra! Men enligt Kamalis och Lappalainen slutsats är problemet att integrationspolitiken utgår från att ”dom” (läs: blattarna) skall integreras till att bli ”vi” (läs: svennar).

Ett stort problem med Kamalis beskrivning (vars utredning jag gillar i övrigt) är att den inte beskriver integrationspolitiken. Det Kamali beskriver är i själva verket den tidigare invandrarpolitiken som integrationspolitiken avsåg ersätta. I integrationspolitiken finns ingen tanke om att ”dom” skall bli ”vi”. I integrationspolitiken är tanken snarare att samhället (institutioner, normer och annat som strukturerar verkligheten) skall integreras (läs: anpassas) till samtiden. När integrationspolitiken infördes konstaterades att samhällets strukturer var skapade för ett samhälle som inte längre existerade. För att kunna lyckas med denna integration krävdes att såväl infödda, utrikesfödda som samhällets institutioner skulle behöva kunskaper och stöd för att komma i fas med nutiden.

Riksrevisionen presenterade i år en rapport med den något övertydliga rubriken ”Från invandrarpolitik till invandrarpolitik”. I den konstaterades att integrationspolitikens misslyckande berodde i första hand på att den aldrig till fullo har infört. Utgångspunkten för samhällets åtgärder har fortsatt att vara invandrarpolitiken. Därmed har fokus fortsatt att ligga på att ”dom” som har invandrat skall anpassas till det svenska samhället. Förklaringen som presenteras av Riksrevisionen är att integrationspolitikens innebörd inte har gått fram hos politiker eller media. Tyvärr är Kamlis slutsats ett bevis på detta. Det som uppfattas som integrationspolitik är i själva verket något annat.

Detta kan låta som en lek med ord, och en och en annan av er läsare tänker säkert: ”Skit i om det kallas för invandrarpolitik, integrationspolitik eller något annat. Huvudsaken är väl själva innehållet?”. Men det finns en skillnad: Om man likt Riksrevisionen kommer fram till att integrationspolitiken inte har tillämpats kommer lösningen vara att få igång integrationspolitiken på allvar. Kommer man däremot fram till att integrationspolitikens misslyckanden beror på att det är fel på själva politiken snarare än tillämpningen kommer lösningen självklart vara att ersätta den med något nytt, typ antidiskrimineringspolitik.

Man kan fråga sig om det är rätt att vi åter lägger ned en massa miljoner på att uppfinna hjulet på nytt när vi inte ens till fullo har testat det förra, som dessutom uppfanns för dyra pengar. Risken är stor att vi, ytterligare en gång, byter ut namnet på politiken men att innehållet fortsätter vara detsamma - fortsatt från invandrarpolitik till invandrarpolitik TILL invandrarpolitik.

Första fundering

söndag, juni 12, 2005 by qaisar

Välkommen hit, yao! Här kan du ta del av mina funderingar och tankar om både det ena och det andra. Jag skall försöka uppdatera bloggen så ofta jag kan. Hoppas att du som läser detta också delar med dig av dina tankar och funderingar genom inlägg. Vi hörs! Shooo!