<body><script type="text/javascript"> function setAttributeOnload(object, attribute, val) { if(window.addEventListener) { window.addEventListener('load', function(){ object[attribute] = val; }, false); } else { window.attachEvent('onload', function(){ object[attribute] = val; }); } } </script> <div id="navbar-iframe-container"></div> <script type="text/javascript" src="https://apis.google.com/js/plusone.js"></script> <script type="text/javascript"> gapi.load("gapi.iframes:gapi.iframes.style.bubble", function() { if (gapi.iframes && gapi.iframes.getContext) { gapi.iframes.getContext().openChild({ url: 'https://www.blogger.com/navbar.g?targetBlogID\x3d13619379\x26blogName\x3d(Var)dagliga+funderingar\x26publishMode\x3dPUBLISH_MODE_BLOGSPOT\x26navbarType\x3dBLACK\x26layoutType\x3dCLASSIC\x26searchRoot\x3dhttp://qaisarmahmood.blogspot.com/search\x26blogLocale\x3dsv_SE\x26v\x3d2\x26homepageUrl\x3dhttp://qaisarmahmood.blogspot.com/\x26vt\x3d4533509344398994884', where: document.getElementById("navbar-iframe-container"), id: "navbar-iframe" }); } }); </script>

Får alla blogga?

Här följer ett personligt inlägg. Har varit tveksam till huruvida det är rätt av mig att resonera om detta här på bloggen. Har nu bestämt mig för att utveckla det som har upptagit en stor del av min tankeverksamhet de senaste veckorna.

Min fundering har varit kring huruvida det är ok för byråkrater/tjänstemän att blogga. Kan en byråkrat/tjänsteman uttrycka sina åsikter och ändå vara oberoende och objektiv i sitt arbete? Dessa funderingar bygger på två frågeställningar som går in i varandra. För det första, får en byråkrat ha personliga åsikter? För det andra, är det ok för byråkraten att torgföra dem offentligt? I grund och botten handlar det om att det finns ett ideal, vanligt förekommande hos byråkraterna själva, att en bra byråkrat/tjänsteman är som en kall maskin – inget hjärta, utan endast logik. Som Mr. Spock i Star Trek. Det finns en objektiv värld därute och det är byråkratens uppgift att presentera ”verkligheten”. Byråkraten drar inte ifrån, lägger inte till eller tolkar något.

Har diskuterat detta med några kollegor och landat i att frågan är komplex och att det inte finns något enkelt svar. I diskussionerna har det framförts många argument för och emot huruvida det är ok för byråkrater att offentligt uttrycka sina åsikter och synpunkter.

Jag tror att det finns vissa ställningstagande som man inte kan komma fram till med hjälp av logiken. Det man kan göra är att känna med magen om man kan stå för saker och ting. Jag har gjort detta och kommit fram till att jag kan blogga OCH samtidigt vara objektiv och trovärdig i mitt arbete. Jag känner iaf att min trovärdighet inte blir mindre än de av mina kollegor som inte bloggar.
Det är väl ingen som tror att det finns någon människa som är helt värderingsfri. Jag tror att alla människor använder, det vissa sociologer kallar för, förförståelse när de möter olika slags fenomen i omvärlden. Man kan också kalla dessa utgångspunkter för fördomar.

Jag tror tvärtom att den enskilde byråkratens objektivitet och trovärdighet ökar om man, liksom jag, är öppen med sin förförståelse. Det är t.ex. lättare för andra att göra en bedömning av huruvida jag har låtit mina personliga åsikter påverka/styra slutsatserna och rekommendationerna i mina arbeten. OM jag däremot inte redovisar mina personliga åsikter och ställningstagande är det svårare för andra att göra en bedömning av huruvida jag har låtit mina personliga åsikter och reflektioner färga mitt arbete. Jag tycker därför att fler byråkrater bör liksom jag torgför sina åsikter.

Fram för fler bloggande byråkrater.

Två öppna frågor:
1. Anser du att det är ok för en byråkrat/tjänsteman att blogga?
2. Undviker du själv några ämnen när du bloggar för att det kan uppstå en konflikt med ditt arbete?

“Får alla blogga?”

  1. Blogger jinge Says:

    Självklart får en byråkrat blogga hur mycket hon/han vill. Men frågan är ”hur mycket hon/han vill” snarare än om de får.

    Jag har själv arbetat ett antal år som tjänsteman/utredare inom olika kommunala och statliga myndigheter och jag började blogga först –efter- att jag slutat. Orsaken var tämligen enkel. Det du skriver i en disclaimer ”det är mina åsikter, inte min arbetsgivares” är en formulering som 99% av läsarna glömt redan innan de läst den.

    Man är i hög grad sitt yrke och omgivningen ser dig mest som en tjänsteman som bloggar. Har man dessutom utrikiskt påbrå så kan de kleta dit ett par etiketter till.. :-)

    Jag skulle absolut undvikit ämnet kriminalvården då jag var anställd där. Av det enkla skälet att alla kollegor inte tycker precis som jag, som främsta orsak. Att arbetsgivaren inte gör det skulle möjligen betyda mindre, om jag inte var 25 år och nyanställd förstås..