<body><script type="text/javascript"> function setAttributeOnload(object, attribute, val) { if(window.addEventListener) { window.addEventListener('load', function(){ object[attribute] = val; }, false); } else { window.attachEvent('onload', function(){ object[attribute] = val; }); } } </script> <div id="navbar-iframe-container"></div> <script type="text/javascript" src="https://apis.google.com/js/plusone.js"></script> <script type="text/javascript"> gapi.load("gapi.iframes:gapi.iframes.style.bubble", function() { if (gapi.iframes && gapi.iframes.getContext) { gapi.iframes.getContext().openChild({ url: 'https://draft.blogger.com/navbar.g?targetBlogID\x3d13619379\x26blogName\x3d(Var)dagliga+funderingar\x26publishMode\x3dPUBLISH_MODE_BLOGSPOT\x26navbarType\x3dBLACK\x26layoutType\x3dCLASSIC\x26searchRoot\x3dhttp://qaisarmahmood.blogspot.com/search\x26blogLocale\x3dsv_SE\x26v\x3d2\x26homepageUrl\x3dhttp://qaisarmahmood.blogspot.com/\x26vt\x3d4533509344398994884', where: document.getElementById("navbar-iframe-container"), id: "navbar-iframe" }); } }); </script>

Hur integrerad är du?

Det skulle kunna föras hundra diskussioner om det som hände i Ronna, Södertälje. Experterna har sina förklaringar (segregation/utanförskap). För några månder sen tyckte samma experter att den syrianska gruppen är den mest integrerade invandrargruppen. Hur går detta ihop?

Personligen är jag allergisk mot alla de diskussioner/resonemang som diskuterar/resonerar om huruvida människor/grupper är integrerade. Jag skulle vilja hävda att dessa diskussioner/resonemang bygger i själva verket på idén om assimilation.

Jag tror inte att människor kan vara mer eller mindre integrerade på samma sätt som de inte kan vara mer eller mindre demokratiserade. När begreppet integration används som en individuell egenskap, hamnar man förr eller senare osökt in på resonemang som handlar om assimilering. Integration blir ett normativt tillstånd (svensk) och individer/grupper kan befinna mer eller mindre nära den normen. Eller som Shan Atci, från Stockholm live, skulle säga; Din mun säger integration men din hjärna säger assimilation.

Integration är för mig, liksom demokrati, ett tillstånd som uppstår i mötet mellan två eller flera människor. Det uppstår när ingen av parternas etniska, kulturella eller religiösa tillhörighet påverkar negativt. Integration är därför ett situationsbundet fenomen och måste därför erövras pånytt i varje möte. En människa kan därför inte bli färdig integrerad, oavsett om man är svenne eller blatte. Man kan däremot har bättre eller sämre förutsättningar att delta i möten där integration uppstår. Mitt sätt att se på integration är inspirerat av John Rawls och Amartya Sens resonemang om makt.

Var därför uppmärksamma på de resonemang där det diskuteras om hur integrerad (oftast blattar) någon är. Det handlar i själva verket om assimilation.

“Hur integrerad är du?”

  1. Anonymous Anonym Says:

    Blog is informative . Dont't stop. Don't miss visiting this site about how to buy & sell everything, like music on interest free credit; pay whenever you want.

  2. Anonymous Anonym Says:

    A real enlightening blog. Don't stop now. Don't miss visiting this site about how to buy & sell everything, like music on interest free credit; pay whenever you want.

  3. Anonymous meru Says:

    De här två länkarna hjälper till med spams:

    http://help.blogger.com/bin/answer.py?answer=1081
    http://help.blogger.com/bin/answer.py?answer=747

  4. Anonymous Meru Says:

    Intressant, Qaisar! Integration betyder att en helhet bildas av många olika delar. Assimilation är att göra alla delar lika. Jag vet egentligen inte hur det fungerar i Sverige men jag kan tänka mig att man inte har en stark vision om hur integrationen kan se ut. Man tänker nog på assimilation.

    Samhället kan skapa en plattform för integration. Den kan stödja mötena och dialogen. Jag hoppas att detta kan ske. Det finns ju en stark dynamik i mångfalden om man tar hand om det på ett bra sätt.

  5. Anonymous Anonym Says:

    Alltså, varför kan vi inte sluta tala om integration överhuvudtaget då? Det är rent nonsens.

    Det är ett så vagt och godtyckligt begrepp att det kan betyda vad som helst för vem som helst, vilket också är hela poängen.

    "Integration" är en användbar term just därför att det är ett tomt begrepp, en tom signifiant. Dess (sken)kommunikativa funktion uppstår just som följd av dess meningslöshet: så länge begreppet inte betyder något kan alla tolka in vad de själva vill i det.

    Qaisar har helt rätt i att "integration" alltid enbart används om blattar och då som ett adjektiv på individuell nivå. När en blatte kallas för "integrerad" påstås han därmed vara snällare, godare, mer civiliserad, hederligare, kunnigare, smartare och bättre än "alla andra blattar". Således säger man: "han är nästan som oss, som en svensk".

    Genom att göra "den integrerade blatten" till ett slags "undantag från regeln" - ett undantag som bekräftar att det överhuvutaget skulle FINNAS en regel (att "alla andra" blattar är ohederliga, okunniga, onda, primitiva, etc) - återskapar man ständigt dikotomin svensk/invandrare.

    Under sken av att beteckna friktionsfria "möten" mellan människor omöjliggör begreppet "integration" mänskliga möten. Så länge vi håller oss med begreppet "integration" omöjliggör vi en utvidgning av begreppet
    "svensk" till att omfatta ALLA medborgare. Så länge vi använder oss av integrationens tankefigur utgår vi (underförstått) från antagandet att det finns specifika förståelseproblem mellan "svenskar" och
    "invandrare", problem av så svår art att vi med politikens hjälp måste "integrera" vissa "grupper".

    Istället för att försöka ge termen "integration" en ny och "sannare" mening borde man helt enkelt förkasta den helt och hållet. Begreppet "integration" är centralt i diskurser om essentiella kulturskillnader och kan inte fylla någon funktion utanför sådana. Termen är ett verktyg för det ständiga (åter)skapandet av "svenskhet" genom att utdefiniera "den Andre",
    "invandraren", "nästan-svensken", alltså icke-svensken.

    Dessutom utgår föreställningen om "social integration" från en konsensuell och djupt konservativ samhällssyn där alla konflikter och betraktas som sjukhetstecken. Utifrån en mer anarkistisk och pluralistisk samhällssyn är social friktion något i längden funktionellt, roligt och stärkande: ett tecken på att samhället lever!

    Clark

  6. Anonymous Jimmy Says:

    Pheeeww... Inte dåligt Clark. Måste säga att du skriver en del intressanta saker, dock håller jag inte riktig med dig.

    För det första så stämmer det inte riktigt att integration endast används som ett sätt att beskriva interpersonella händelser/situationer. Termen används till viss del inom t.ex. data. Ett integrerat system är ett system som fungerar som ett, trots att det består av flera.

    I det här fallet är det fascinerande att varje person skapar sin betydelse av integration och då som att en/några ska integreras till något. Redan där har du ganska bra förutsättningar för missförstånd. Jag håller absolut inte med att begreppet integration omöjliggör en utvidgning av begreppet. Med ett sådant resonemang skulle vi få svårt att diskutera överhuvudtaget, då de allra flesta orden har individuella betydelser. Det viktigaste måste ändå vara att klargöra vad endera person menar med begreppet?!

    Termen skulle med andra ord kunna innebära likvärdiga förutsättningar för ett möte om samhället skulle välja att definiera den så. I dagsläget är termen dock starkt förknippad med att någon som ska integreras till något, vilket försvårar användningen.

    Som det ser ut idag har jag svårt att hitta en annan term som skulle klara av att beskriva samma sak på ett bättre sätt. Samhällstolkningen påverkas i stor utsträckning av regeringens sätt att definiera. Om det skulle gå att få enheten för integration och mångfald på justitiedepartementet att fakstiskt mena integration i det arbete som man bedriver skulle vi ha kommit en bra bit på vägen. I dagsläget är det dock mest tomma ord som inte backas upp av någon handling...

    Tycker jag...

    //Jimmy

  7. Blogger qaisar Says:

    Clark: Respekt till dig och ditt inlägg. Mycket intressant! Håller däremot med Jimmy om att det är svårt att hitta någon/något annan bra term/begrepp för att tala om det synsätt som behövs för att uppdatera svenskheten och det nya Sverige. Har du något förslag? Vad skall vi ha istället för integration? Ser fram emot ditt svar. /Q

  8. Anonymous Anonym Says:

    Svar till Qaisar och Jimmy...

    Jimmy - naturligtvis behöver inte "integration" alltid avse intersubjektiva möten, men det var knappast vad jag menade heller. Det är väl uppenbart att vi här inte talar om termens användning inom datateknik utan i samhällslivet - alltså social integration, eller närmare bestämt det specifika begrepp som mer eller mindre medvetet ligger underförstått i talet om
    "integration" i samhällsdebatten idag. Här och nu.

    Jag menar alltså (liksom Qaisar?) att vårt nuvarande integrationsbegrepp är olyckligt, att det tenderar att tjänstgöra som adjektiv för att beskriva blattar (eller grupper av blattar) snarare än RELATIONER mellan individer (oavset hudfärg).

    Men jag vill påpeka att detta bruk möjliggörs av språket i sig, vilket är anledningen till varför jag inte bara är skeptisk till det gängse BEGREPPET utan även till TERMEN "integration". För tyvärr får vi ju, i och med talet om
    "integration", också en verbform ("integrera") och ett adjektiv ("integrerad"). Därmed uppstår olyckliga tankefigurer, som att någon/några blattar kan vara "mer integrerade" än andra (uderförstått "mer svenska", "mer civiliserade").

    Därigenom lämnar man dikotomin
    "svensk"/"invandrare" intakt. Hur ska vi upplösa den?

    Så länge vi använder oss av termen
    "integration" försvårar vi bara utvidgningen av svenskhetens begrepp, menar jag - vi håller det kvar i sin gamla folkhemska inskränkthet. Allt tal om "integration" är idag en spärr mot den uppdatering vi söker. Istället möjliggör vi en ofta använd brasklapp: en blatte bektraktas aldrig som kort och gott svensk - utan på sin höjd som "integrerad". ("Riktiga" svenskar behöver dock inte gå upp till bevis - de är och förblir "svenskar", utan prefixer, och behöver inte "integreras".)

    Så långt tror jag att vi är överens. Men där Qaisar vill ge termen "integration" en annan innebörd, föreslår jag att vi förkastar termen helt och hållet.

    Vad vi behöver är en term som inte låter sig adjektiveras, som inte låter sig förvanskas och missbrukas så lätt som
    "integration". För jag håller naturligtvis med er i SAK. Också jag är för ett samhälle där alla - på alla sätt och inom alla områden - ges samma förutsättningar. Samt blir erkända, bemötta och bedömda som individer snarare än som företrädare för någon "grupp".

    Det är också, om jag inte missförstått saken, ungefär vad ni menar med "integration". Men varför just "integration"? Undrar jag. Det finns redan en gammal term för samma tanke: jämlikhet. Det är mer precist, mer exakt och framförallt svårare att missbruka rent språkligt.

    Några bra skäl till att ersätta talet om "integration" med
    "jämlikhet":

    1. Jämlikhet avser per definition RELATIONEN mellan två eller fler människor. Man kan säga att någon är "integrerad" - men inte att någon är "jämlikad". Termen kan alltså omöjligen fås till en egenskap hos individer.

    2. Vad är motsatsen till
    "integration"? Jag vet inte. Men motsatsen till jämlikhet är ojämlikhet - vilket redan det pekar på orättvisa maktförhållanden. Därmed blir det lättare att ta upp ämnen som rasism, diskriminering, stereotypisering, marginalisering, förtryck (sådant som hindrar jämlikhet). Istället för att som idag, enligt blame-the-victim-tekniken, skylla "bristen på integration" på blattarna själva.

    Qaisar, du skriver: "Håller däremot med Jimmy om att det är svårt att hitta någon/något annan bra term/begrepp för att tala om det synsätt som behövs för att uppdatera svenskheten och det nya Sverige."

    Men på vilket sätt menar du att termen/begreppet "integration" har hjälpt oss/kan hjälpa oss att uppdatera svenskheten? Varför behövs "integration"?

    Jimmy, du skriver: "Termen skulle med andra ord kunna innebära likvärdiga förutsättningar för ett möte om samhället skulle välja att definiera den så. I dagsläget är termen dock starkt förknippad med att någon som ska integreras till något, vilket försvårar användningen. Som det ser ut idag har jag svårt att hitta en annan term som skulle klara av att beskriva samma sak på ett bättre sätt."

    Men då säger jag alltså att det är "jämlikhet" du är ute efter. Eller?

    /Clark

  9. Blogger qaisar Says:

    Clark: Återigen, mycket tänkvärt i ditt inlägg. Det jag är kritisk mot är att vi (åter)igen skall lägga ned energi på att hitta nya begrepp utan att ändra innehållet. En städare har fortfarande samma låga status även om man kallar honom/henne för lokaltekniker. Integrationspolitiken är fortfarande samma sak som under invandrarpolitiken, trots att språkbruket förändrats. Risken finns att vi lägger ned energi åt på att hitta nya begrepp och ord och inte ändrar innehållet.

    Vad är det som säger att saker och ting blir bättre bara för att vi inför ett nytt begrepp? Jag håller med dig om att ord är viktiga eftersom de påverkar våra mentala bilder och i förlängningen också våra handlingar. Jag tycker inte att integration är ett bättre (eller sämre) ord än de ord som du och andra föreslår. Jag tror däremot att resan/ansträngningen är lika stor om vi laddar om ett existerande begrepp som att vi hittar på ett nytt. Risken med att hitta på ett nytt ord/begrepp är att det skapas en illusion om förändring. Majoritetssamhället kommer att nöja sig med att använda de nya begreppen istället för ändra sina antaganden/utgångspunkter/perspektiv. Kejsarens nya kläder. Vi har sätt detta ske förr (i övergången från invandrarpolitiken till integrationspolitik).

    Du känner säkert till att under invandrarpolitiken fanns mål/idén om ett samhälle präglat av jämlikhet, valfrihet och samverkan. Trots dessa ord var perspektivet fortfarande vi-och-dom. Varför skulle det bli annorlunda nu? (Trots att du lägger fram många bra argument.)

    Mitt förslag är att vi tar det vi har och gör det bästa av den. Omstart för integrationspolitiken. Innehållet måste förändra eftersom man inte kan skapa illusionen av nystart med hjälp av att ändra språkbruket.

    PS. Har du någon blogg? Skulle väldig gärna vilja läsa en sådan.
    PS2. Jag vill gärna komma i kontakt med dig. Om du är intresserad, skicka gärna ett mail.

  10. Anonymous Jimmy Says:

    Du har helt klart en poäng där Clark. Känner dock att jag behöver förtydliga mig en aning. Självklart förstår jag att det är samhällsdebatten det handlar om. Dock vill jag liksom du påskina att folk lägger in olika betydelse i integraton, det är inget entydigt begrepp. Nog om det, för vi verkar förstå varandra ändå.

    I detta fall håller jag med Qaisar. Jag tror att det är bättre att använda ett begrepp som redan finns. Precis som Q skriver tror jag inte att det går att hitta ett begrepp och komma ifrån den dikotomin som du beskriver. Den kommer att uppstå ändå.

    Jämlikhet är bra, men har liksom integration en egen historia av betydelser. Varför inte satsa på att genomföra en integrationspolitik med dess rätta betydelse vilket också skulle hjälpa till med att definiera integration?

  11. Anonymous Meru Says:

    Mycket intressanta diskussioner och tankar. Jag undrar så klart på vad du, Clark, baserar jämlikhet på, eftersom du anser att man skall använda ordet jämlikhet istället för integration?

    Det låter fint att vi alla är lika och att vi alla skall behandlas lika. Jag är i princip för detta, men är det inte risken att det du beskriver är assimilation? Ev lite upplysningsfilosofi? Att vi i grunden är lika för att vi är människor, och all annan kulturell identifikation är ointressant. Du får gärna korrigera mig.

    Jag skulle vilja veta hur ni placerar in identitet i det hela. En persons rötter, dvs ens kulturella bakgrund, religion etc, är en del av vad personen är, och det är snarare diskriminerande att inte ge plats åt detta. Att bortse från en persons indentitet och specifika bidrag är inte jämlikhet. Eller?

    Man kan heller inte bortse från att det finns en majoritetskultur. Skall vi låtsas om att den inte finns, eller skall vi arbeta på att förändra den?

    Det finns ju många olika svenska kulturer inom sverige: norrlänningar, 08:or, skåningar. Det borde ju därför gå att vara kurd och svensk.

    Jag anser att själva problemet är att man diskriminerar utifrån det kulturella planet, den kollektiva identiteten (dvs att invandrare är sämre en svenskar). Man tror då att man löser detta genom att man för ned diskussionen på ett individuellt plan (vi är individer och skall behadlas som individer - som individer är vi alla lika). Det fungerar ju inte i praktiken, och det bortser från viktiga aspekter i det som formar en människas identitet och självkänsla.

    Jag håller med dig Clark att integration inte skall skyllas på invandrare. Men det är upp till majoritetskulturen att integrera minoriteterna, och minoriteterna att acceptera detta. Dvs att ge invandrare en plats i samhället, och en likvärdig plats. Det är där som arbetet behövs; att svenskar omvärderar sin kulturella överlägsenhet (som även är helt obefogad). För det behövs dialog och utbildning.

  12. Anonymous Anonym Says:

    Qaisar - jag tror inte heller att vi ska mynta nya eufemismer. När
    "utlänning" fick negativa konnotationer trodde man sig kunna lösa det genom att byta ut det mot "invandrare" - och sedan dess har omskrivningsivern fortsatt: "nya svenskar",
    "personer med utländsk bakgrund",
    "personer med mångkulturell bakgrund", etc, etc.

    Men problemet - dikotomin
    "svensk"/"icke-svensk" och behovet av att ständigt upprätta den - har kvarstått. Det man bytt ut är själva ordet, det språkliga uttrycket, TERMEN - inte tanken bakom, inte våra föreställningar, alltså inte BEGREPPET (det du kallar innehållet).

    Så jo, visst finns den risk du talar om. Men när jag skriver att vi borde sluta tala om
    "integration" och sätta
    allmän "jämlikhet" i dess ställe, är det inte bara ett löjligt ordbyte det handlar om, utan en följd av ett annat sätt att tänka kring, tolka och se den sociala verkligheten. Och samtidigt knyta an till en annan, universalistisk tradition. Och jo, Meru, jag vet att den traditionen är problematisk och har misslyckats förr - men också, i många fall, lyckats. Och det i långt större utsträckning än integrationspolitiken någonsin kan göra med sin förvirrade blandning av kulturrelativism, partikularism och arrogant låtsasuniversalism.

    Qaisar, som jag förstår det vill du behålla termen "integration" men byta ut innehållet, ladda det med en ny mening. Det låter bra, men jag tycker mig vilja gå längre än så. Problemet är ju att var och en verkar ha sin personliga tanke om vad "integration" betyder eller bör betyda. Just därför är ordet vagt, på gränsen till meningslöst. Det krävs alltså att du får alla - eller åtminstone de flesta - att enas om ditt begrepp. Hur ska det gå till? Det är väl svårare än att byta ut ordet mot ett annat.

    Och om du nu vill ha ett nytt innehåll - varför inte en ny förpackning samtidigt? Ett annat ord, en helt annan vokabulär? Det blir desssutom lättare att sälja, så att säga.

    Du skriver: "Risken finns att vi lägger ned energi på att hitta nya begrepp och ord och inte ändrar innehållet. Vad är det som säger att saker och ting blir bättre bara för att vi inför ett nytt begrepp?"

    Ja, men som sagt, det är inte bara termen jag byter ut utan också innehållet - dvs begreppet. Och naturligtvis menar jag inte att allt blir bättre om man BARA gör det.

    Historiskt sett är det ju faktiskt integrationens begrepp som är nytt. I Sverige fick det inte genomslag förrän på 90-talet.
    Plötsligt slutade man tala om klass och sociala/ekonomiska orättvisor, om jämlikhet. Man drog en slöja av "mångkulturalistiska" (inte sällan kulturrasistiska) begreppscheman över många sociala problem. I "invandrares" fall byttes tanken om allmän jämlikhet mot gruppriktad "integration". Och med stöd i tidens invandrarforskning började man förklara och beskriva allt i termer av "kulturskillnader",
    "integration av invandrare", vi-och-dom. Man uppfann invandraren som mental föreställning.

    Så skapades eller förstärktes den mentala segregering som vi har att konfrontera idag. Den blockering som gör att samma sociala problem får olika förklaringar beroende på om det gäller "invandrare" eller
    "svenskar". När svenska medelklassungdomar kastar sten på polisen i Gbg är det ingen som ringer integrationsministern. När blatteungdomar kastar sten handlar det om "misslyckad integration" och journalister frågar sig varför
    "dom inte vill anpassa sig". Då är det plötsligt fråga om någon sorts "invandrarkultur", om "förortsgäng" m.m.

    Så jag känner för att fråga er samma sak: varför har vi överhuvudtaget bytt ut strävan efter allmän "jämlikhet" mot en vilja till (kulturell och social) "integration" av specifika grupper?

    Och på tal om mental segregering, här ett exempliferande citat på hur djupt kategorierna sitter:

    "Det får inte finnas ett vi och dom. Därför måste vi lära dom att samhället inte struntar i dom."

    - Fredrik Gårdare, chef för polisens särskilda gänginsatser i SVT:s morgonsoffa efter händelserna i Ronna.

    --Clark

    PS. Qaisar, jag har ingen blogg. Men kanske kommer vi i kontakt längre fram.

    PS2. Nu lägger jag ner.

  13. Anonymous Tobias S Says:

    Intressanta diskussioner här. Jag håller med om att begreppet integration inte måste vara ett dåligt ord, men när det kopplas till att någon kan vara mer eller mindre integrerad, och denna någon alltid är invandraren, aldrig knarkaren, biltjuven, psykiatripatienten osv, utan alltid invandraren, då är ordet något som cementerar motsättningar och bidrar inte till att beskriva en ömsesidig process mellan alla aktörer i ett samhälle. När integration misslyckas (när alltså det ömsesidiga spelet mellan det rådande och det nya) så uppstår en situation där endera parten upplever utanförskap. När det uppstår så kallade "integrationsproblem" så menar nog många egentligen att det finns en känsla av utanförskap. utanförskapet är ett ord väl använt i politisk retorik (inte minst genom Marx alienationsteori), och jag finner det mer brukbart än integrationsbegreppet. Att uppleva ett utanförskap är inte ägt av enbart en jämlikhets-/diksrimineringsgrund utan av flera. Begreppet går att använda oavsett vad utanförskapet har för konflikthärd. Utanförskap går attanvända oavsett om samhället delar in oss efter klass, kön, etnicitet, funktionshinder etc. Dessutom utågr utanförskapet i individens egen definition, att denne upplever sig befinna sig i ett utanförskap.